Jag tycker att tjocka människor får skylla sig själva och vägrar att resa mig upp på spårvagnen för något de åsamkat sig själva.
Jag bryr mig noll om folk som tror på Gud (även om jag anser att religion är något förlegat som borde ha avskaffats i takt med att vetenskapliga bevis på evolutionen lagts fram) men blir extremt förbannad när de försöker tala om för icke-troende hur de ska leva sina liv. Jag lägger mig inte i ditt, ge fan i mitt.
Jag blir sjukt trött på folk som gnäller över saker de inte gör någonting åt. Ja du är tjock. Vi vet. Banta istället för att gnälla över det. Ja du har en idiot till pojkvän. Dumpa skiten istället för att ta den.
Jag avskyr killar som inte kan ta hand om sig själva och fortfarande lämnar tvätten till morsan.
Jag mår dåligt när folk inte har högre ambitioner i livet än att skaffa radhus och fem barn. Det är inte ett mål, det är ett naturligt komplement.
Jag tycker inte att de är okej att skaffa barn när man inte har en trygg ekonomi, det är snarare en självisk handling som barnen får betala priset för.
Och till sist så blir jag enormt frustrerad och förbannad över att fribeloppet hos CSN är så sjukt lågt! Varför ska ambitiösa studenter som lyckas sköta både skola och jobb straffas? Samhället vill ha utbildade och anställningsbara individer, samtidigt som studentekonomin inte direkt är lockande. Idioti.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar