Irritationsmoment del 1

Irriterande dag i allmänhet. Irriterad på oerhört långsamma pensionärer i synnerhet.
De är överallt. Precis innan man ska kliva på vagnen så är de där, långsamma med sina kryckor och rullatorer.
Blockerar ingången för påstigande och tar sedan så lång tid på sig att kliva av att inga nya hinner kliva på. Varje gång du har bråttom någonstans så kan du vara säker på att det finns en pensionär i närheten. Att exempelvis stå i kö i en matbutik, lite halvstressad, kön är relativt kort, men givetvis hamnar du bakom Agda 87 som ska betala med hela myntsamlingen.

Och att försöka få en akuttid på vårdcentralen kan du ju bara glömma. Spelar egentligen ingen roll när på dagen, pensionärerna är alltid där, sällskapstörstande och låtsassjuka. Agdas utslag på armen trumfar alltid 14-åringar med brutna ben som behöver röntgas.
Fast så får man egentligen inte säga, det är ju inte deras fel att de är gamla, och "vi kommer alla vara där en dag". Men jag säger det i alla fall. De är irriterande och långsamma. Den lilla rara tanten med vitt hår är bara en myt. Det går 1 rar tant på hundra vanliga pensionärer.

Majoriteten är griniga, fördömande mot omvärlden och har alldeles för mycket fritid. Du vet den där grannen som alltid lämnar lappar i tvättstugan, klagar till hyresvärden och bankar i väggarna om du så andas efter klockan tio? Det är Agda.


Motsatsen till pensionärer är alltså barn. Och på tal om barn så finns det två stycken på min bakgård som jag snart går ut och sätter två kulor i huvudet på. Eller nej, jag tar tillbaka. Jag skjuter föräldrarna istället. Så patetiskt hur vissa föräldrar glömmer att omvärlden inte håller med om att det är "sååå gulligt" när ens barn skriker som om man förbjudit lördagsgodis på heltid. När en annan var liten gick det minsann inte att skrika som man ville inne på ica, då fick man se på fan och sitta i bilen tills inköpen var klara.


Slutligen tänkte jag bara fråga; om jag är den enda som anser att facebook ska vara till för att hålla kontakten med nära vänner, ytliga bekanta och folk som man egentligen hatar men gärna vill ha koll på ändå? Eller är det för att jag ska få oönskad information om hur mycket mina facebooksvänners-barn har ätit, sovit eller spytt? Har man ingen egen identitet efter att man satt barn till världen eller tror man på fullaste allvar att övriga är lika exalterade över att ungen har bajsat för första gången på tre dagar? Om dina tre senaste statusuppdateringar endast handlar om ditt/dina barn så kanske det är dags att rannsaka dig själv lite!


Have a nice one!